Mulle meeldib Tartus

Länge sedan jag skrev sist, jag skyller allt på staten fast det enbart beror på min lata natur.
Nu tar jag ett rejält tag i mitt öra och sätter mig och skriver. Det är dock svårt att summera allt jag varit med om sedan sist jag skrev men jag ska göra mitt bästa.

Min estniska börjar sakta men säkert att bättras på, jag kan nästan beställa mat på restaurang nu utan att mötas av en oförstående min. Estniskalektionerna är de roligaste skoltimmarna på hela veckan, det känns nästan som att vara på dagis igen - vi sjunger på estniska, jag dansar, vi tittar på film och lär oss vilken färg en katt har (see on must kass). Våran lärare Piret är väldigt entusiastisk och rolig. Idag lyckades hon fälla en väldigt dråplig kommentar när hon lärde oss några grammatiska regler som alla började skratta åt - "Minule, sinule, temale, it's like african". Den fransyska med afrikanskt ursprung började genast att fnissa och till slut satt alla och bet sina nävar.

Folkdansandet har fortsatt i samma strikta stil men dansinstruktörerna har förlorat sina stenansikten och har faktiskt börjat dra på munnen en aning. Vi hade en välkomstfest för nya dansare med alla i dansföreningen och denna fest var väldigt givande. Förutom gratis öl och snacks så fick jag också många nya bekantskaper vilket är otroligt kul. När man väl kommer innanför det estniska folkets konversationsbarriär är det mycket trevliga att prata med.

Tartu on väga ilus linn - Tartu är väldigt vackert, speciellt nu när höstsolen lyser upp de gula och röda trädkronorna när man vandrar uppe på Toomemägi (domkyrkoberget/kullen). Jag är en person som vädigt lätt fattar tycke för småsaker såsom en parkbänk eller ett gammalt nedgånget hus i en avlägsen del av staden. Vad detta beror på vet bara gudarna men under mina promenader i staden hittar jag mängder av dessa platser, både vackra och fula.

Mor, far, farbror och faster var på besök en helg här i Tartu och vi åkte ut till Rickul där min morfar härstammar ifrån. Var besökte också Johannes, min morfars bror som jag inte sett på fem år. Senast jag var och besökte honom var min morfar med och när Johannes började prata så kändes det som att prata med morfar igen.

Den senaste helgen var jag nere i Frankrike och hälsade på syster med familj. Louise fyllde ett år och vi hade ett stort kalas för henne. Hon blev överöst med presenter och glädjen lyste i hennes ögon. Även om jag försöker vara en bra gudfader åt henne och lära henne allt jag kan så har hon ännu inte förstått att man inte ska väcka sin bakfulla morbror kl 6 på morgonen så sömnkvoten denna helg var förskräckligt låg.

Denna kväll var det fest i en lägenhet som några utbytesstudenter bor i. Festen var helt okej tills farbror blå kom dit. Alla femtio festdeltagare var således tvugna att utrymma lägenheten vilket var ganska bra eftersom jag hade slut på öl och ville gå till Zavood. Dock så var jag tvungen att hjälpa en halvt medvetslös och överförfriskad lettisk tjej hem till Raatuse. Halvägs mötte vi dock några ester som övertalade oss att ringa ambulans vilket vi borde ha gjort för längesedan.
Därefter drack jag vodka med georgierna och belgarna och gick därefter till sängs.