Maschina = short

Min kalufs har under min tid här i Tartu nått ovårdnadens högsta gräns så det var hög tid att ta mig till en juuksur - frisör. Efter mitt tidiga kak- och godisseminarie på tisdagsmorgonen beslutade jag mig för att ta en tur runt staden för att botanisera bland de olika barberarna. Det första stället jag kom till var fullbokat men erbjöd en tid kl 16. Frisörskan där var trevlig och pratade engelska men med tanke på att luften var så tät av hårspray och lösningsmedel från hårfärgningsprodukter, beslutade jag mig för att gå någon annanstans. Det andra stället jag hittade var lite utanför stadskärnan men ändå rätt centralt. Damerna där var inte engesktalande men kunde få ur sig att de var lediga och att en klippning kostade 85 kroon. Fair deal tyckte jag och satte mig i den vinylbeklädda stolen. Jag försökte klämma ur mig att jag mest ville bli ansad på sidorna och lite i nacken, dock så förstod frisörskan endast ordet "short".
Frisörskan frågade: Maschina or...(viftandes med en sax)?
Efersom jag hade kollat på alltför mycket Rammstein-videor på sista tiden beslutade jag mig för att ta "maschina".
Om jag i mina memoarer ska lista de tre sämsta besluten jag gjort i mitt liv så kommer detta svar att vara med på den listan - frisörskans ögon glödde när hon drog igång den gamla klippmaskinen som troligtvis härstammade från Sovjettiden och hon gick lös på mitt hårburr som om hon vore besatt av djävulen. Jag kände hur mer och mer hårbotten frilades men hade inte mage att våga stoppa henne. Efter ett tag stannade hon upp och frågade om det var bra. Vad är man förment att säga när hon redan har klippt av halva skalpen? Jag jakade och sa att hon kunde ta lite på toppen också. Hon förstod inte så hon ringde upp sin dotter som jag fick prata med. Därefter ansade hon lite på toppen med saxen lyckligtvis. Hon lyckades fråga mig var jag kom ifrån och när jag förklarade att jag var svensk började hon på knagglig engeslska att prata om sin dotter som hade studerat i Sverige. Dock så förstod jag inte var "Uliarn" låg i Sverige så hon var tvungen att ringa dottern igen så att jag fick prata med henne igen. Tydligen hade hon pluggat i Alnarp. När klippningen var klar hade jag en härlig tjänstefrisyr nr 4 (Militärhandboken anno 1935, sid 39) och betalade den överkomliga summan 85 kronor till henne. När jag kom ut i den friska luften efter det mest bisarra frisörbesöken jag varit på så kände jag hur kylan omslöt mitt nyrakade huvud, därför gick jag och köpte en hemstickad mössa av en gammal dam i en källare. När jag kom hem igen och tog av mössan så höll Javi på att dö av skratt när jag visade min nyfrisering. Jag går numera under kodnamnet: General "svedski alkoholik".