Klischéer och kullar

Sedan mitt senaste inlägg har jag inte varit med om en någon lika fantastisk upplevelse som den botaniska trädgården erbjöd men väl ett stycke roliga och tragikomiska händelser som jag tänkte redogöra för:

• Fotbollsturnering i lördags
  Ett gäng internationella studenter hade samlat ihop sig för att lira fotboll. Undertecknad som inte hade spelat fotboll på ungefär ett år ville prova sina vingar och se vad han gick för. Det visade sig att kondition försvinner snabbt med förslappning och osunt leverne så min insats var bra i de fem minuter jag orkade springa. Resterande tid var jag mest en stor belastning för vårat jag. Jag gjorde dock två mål i första matchen som vi vann med 9-3. I den andra matchen jag spelade möttes de två vinnande lagen från de tidigare matcherna (bara 4 lag deltog) i något som kan liknas vid final. Öl för 600 kr stod på spel. Mina dåliga lungor begränsade mig dock från att spela så jag stod över första halvlek, något som jag inte skulle ha gjort - efter första halvan låg vi under med 6-0. I andra halvan lyftes givetvis laget och stämningen i hallen när fartdåren/pitbullen från Väsby äntade planen. Med diverse guterala läten och anfallsrop skrämde jag slag på motståndarna och vi lyckades trycka in tre mål, samtliga med spelgeniet himself bakom dem. Givetvis räckte inte detta så förlusten mot turkarna var ett faktum. Duschen efter turneringen bekräftade de gamla omklädningsrumssanningarna: svensken snabbast och skyggast, säger inte ett ord - italienaren längst kvar i dushen och är inte blyg med att visa upp sin kropp, fönar håret efter dusch - turkarna duschar ej, parfyrmerar sig istället.
  
  
  
  

• Fjärde våningen och köttmarknad
  
  Efter turneringen skulle det givetvis firas och var annars än på fjärde våningen?
  Festligheterna var vilda med både pannkakslagning, ölkonsumeringsspel och vattenpipa som bestående inslag. Redan 23.10 kom första väktarbesöket och de personer som rökte vattenpipa i rökrummet med dörren öppen bestraffades med 1000 EEK var (not including me). Jag rökte istället vattenpipa hos damerna från Lettland/Tjeckien och lyssnade på respektive lands metalflora/fauna. Runt 2-tiden sökte dock casanovan Yuri upp mig trots mina försök att undslippa honom eftersom han ville dra till köttmarknaden kallad Illusion. Denna kväll lyckades Yuri med hjälp av mig och andra lejda dumhuvuden att dubbeldejta dels en spansk flicka och en trio estniskryskor. Nu skulle jag tydligen följa med som någon slags backup till den brunstige ukrainaren och full och dum som jag var gick ajg med på erbjudandet. Dagens andra kliché var besannad: i öststaterna är poledancing den enda gångbara dansmetoden på dansställena. Jag med min Leroy-influerade dansstil blev helt paff när jag såg hur sliskigt och smutsigt det dansades i denna charkdisk och blev smått illamående. När den ryska powertechnon blev för överhängande var jag tvungen att gå därifrån. Jag insöp en Mojito i ett hörn och begrundade livets mörkaste sidor. Därefter försökte jag smita hem med en dåligt påhittad anledning men det rysktalande sällskapet följde dock med och inbjöd mig till efterfest i duschen. Kräkreflexen hoppade till men jag höll tillbaka den och den följande ormgropen på våning 4 exkluderade min närvaro lyckligtvis.
  
  
  
• Vooremaas högsta kulle
  Vaknade runt tio och gick till marknaden för att inhandla frukost. Runt 12-tiden kommer en förvirrad belgare in och undrar om våran planerade resa till Otepää blir av. Mitt svar blir nej då alla bussar redan gått men vi beslutar oss för att gå till busstationen och ta första bästa buss ut ur staden. Sagt och gjort, tillsammans med tjecken och min rumskamrat begav vi oss mot busscentralen och hoppade på en buss mot Jõgeva som låg på behagligt avstånd från Tartu. Väl framme vid vårt mål undrar vi vart i hela världen vi har hamnat. Betongen och nedgångna trähus är det enda som omger oss och grusplanen med flertalet gropar i visar sig vara busstationen. En järnväg går genom staden men mycket mer till civilisation finns inte här. En engelstalande dam förstår våran förvåning och förklarar att i Jõgeva finns ingenting intressant, istället tipsar hon oss om en kulle som har en underbar utsikt över landskapet. Vi tar en buss och kliver av mitt ute i ingenstans, vi går upp på kullen, tittar på utsikten, äter lunch, går ner igen, liftar med några alkoholiserade ungdomar i våran ålder (7 pers i en bil av sedanmodell, yeah!) och åker sedan hem till Tartu med en synnerligen långsamt tåg (!).