Gatufest, Georgien och vodkaafton

Den första helgen i Tartu har passerat och jag måste medge att mina intryck har varit många och varierade.
I lördags eftermiddag drog ett fasansfullt dunkande igång vilket jag först trodde kom från mina grannar från våningen under. Men när jag gick ut på en promenad så hördes bastonerna ljuda överallt. Nyfiken som jag är drog jag mig in till city för att undersöka om ljudet kom därifrån. På vägen dit stod många poliser och kollade på fulla tonårspojkar som låg och rullade i gräset samtidigt som dom åt jordnötter och flinade förnöjt. Väl inne i city hittade jag källan till detta oväsen: Freedom Party! - en gatufest beståendes av två lastbilar med DJ och lättklädda tjejer, tonvis med överförfriskade ungdomar nedanför bilarna klädda i allehanda gasmasker och kaninkostymer samt ett antal barnfamiljer ståendes på alldeles för kort avstånd från bilarna som spelade trance i volymstyrkor långt över smärtgränsen. Nåväl, denna aningen bisarra tillställning
lämnade jag ganska tidigt och gick hem för att ha en lugn hemmakväll. Dock så mötte jag Yuri, ett ukrainskt dansfreak som jag hade träffat kvälen innan och sa att jag skulle följa med honom till en georgisk restaurang. Jag var aningen tveksam men ändrade min inställning när han sa att det var många fina georgiska flickor där. Först gick jag hem och svidade om och gick sedan till den georgiska restaurangen och guess what? Ingen Yuri, ett tyskt par som jag också hade festat med kvällen innan sa att han hade gått tillbaka till Raatuse där vi bor. Något småirriterad gick jag hem och hittade Yuri i sällskap med en finska och en fransyska. Några öl slank ner och biljard spelades med den söta fransyskan samtidigt som Yuri hela tiden klagade på att vi skulle gå och dansa. Till slut gick jag med på hans klagomål och följde med honom ut. På vägen hittade vi flera internationella studenter och tillslut var vi ganska många som kalasade på billig öl och lyssnade på dålig högstadiediscomusik. Det konstigaste som hände denna kväll var att jag träffade en kille från Venezuela som pratade svenska, crazy.
Söndagen inleddes med en utflykt till Luhamada vilket var en stig genom träskmarkerna runt floden Emajõgi. Hade jag varit en intelligent man hade jag inte följt med då jag endast hade mina mockaskor på fötterna. Mocka och träskslam är inte en mysig kombination men det var sannnerligen en spännande utflykt. I Estland är man inte lika duktig som i Sverige på att städa sina naturstigar:
Halva gruppen tog sig hem till civilisationen för att hinna till den georgiska aftonen som hägrade (vad som hände med resten av gruppen är en oerhört lång och komplicerad historia som inte hör hemma här). Till den georgiska aftonen samlades ca 45 internationella studenter på en alldeles för liten restaurang men maten, stämningen och den georgiska nationalismen var i toppklass. Hade man varit från Ryssland på denna afton hade man troligvis startat ett bråk med de georgiska studenterna som blandade sina nationalromantiska skålar med "död åt Ryssland"-uttalanden.
Jag började känna mig lite olustig efter sötsliskigt Tiblisi-vin, flottiga ostkakor och den halvfientliga stämning som låg i luften. Istället föreslog jag Yuri att vi skulle ha en ukrainsk vodkaafton i lägenheten. Sagt och gjort, vodka, tomatjuice, fisk och saltgurka inhandlades och festen kunde börja. Lyssnandes på Gogol Bordello från min dator och dålig ukrainsk pop från Yuris mobil hade vi en förträfflig afton tillsammans med 6 andra personer.

Lördag

Äntligen helg! I och för sig har hela veckan känts som en enda lång helg med fest och roligheter nästan varje dag. Igår gick vi en guidad tur genom staden med en helt fantastisk guide som kunde prata lite svenska, vilken lättnad för mig, eller inte. Det är lite förvirrande att börja prata svenska mitt i all engelska och estniska.
Vi slutade våran guidade tur på ett ställe som hette nånting i stil med krutkällaren. Denna pub kunde stoltsera med världens högsta tak för pubar och det var riktigt trevligt där inne. Kvällen blev ganska lång och med bordsbeställning blev också notan ganska saftig. När sedan en galen tysk började beställa in vodka till oss alla blev stämmningen aningen uppskruvad. Vi föll ganska snart in på ämnet "Varifrån är Gulashen? - Konflikter i Ungersk-Slovakiska relationer". Jag tror inte vi kom fram till någon vettig lösning men min magkänsla är att Gulash är från Ungern även om tjeckerna påstod att den var från Slovakien.
Kvällen avslutades med en ragglig hemvandring tillsammans med en oerhört berusad tysk (samma man som bjöd på vodka) men på ett magiskt sätt så hittade vi hem efter bara en halvtimme.
Väl hemma så mötte jag det fransk-italienska broder- och systerskapet. De underhöll mig med allehanda språkfel med franska korrigeringar därtill samt en uns av italiensk fåordighet och medföljande sliskighet. Därefter sov jag gott.


Min kamera är på lagning nu, antagligen har dom skickat den till Ryssland så jag tror inte jag får se den något mer.

Framme

Nu så är jag då framme i Tartu. Jag kom hit i måndags efter en trevllig flygning och en hemsk bussresa. Jag hann inte gå på toaletten i Tallin så 2,5 timme på en skumpig buss var inte så jättebekvämt när man var kissnödig.
Jag bor i ett dubbelrum tillsammans med en spanjor som heter Javier, jag tror att vi kommer att trivas att bo ihop, han verkar schysst, vi har köpt varsin vodkaflaska (jag köpte min först förstås, sedan efterapade han mig). Vi dricker öl och vodka och går på skumma barer, riktigt najs, precis som det ska vara i öststaterna.
En tråkig sak som hände mig första dagaen var att min kamera dog. Ett sandkorn eller dyl. letade sig in i objektivhuset och förstörde hela mekanismen vilket suger hårt. Jag tog tre bilder och sen var det roliga över. Jag ska försöka lämna in den på reparation och se om det går att fixa. Jag tar mobilbilder tillsvidare, tyvärr.
Folket jag bor med är riktigt schyssta, de flesta är internationella studenter från Europa mestadels men de första jag träfade var en grupp amerikaner och en kanadensare. Jag mötte en Georgier som bodde ett dygn i vår lägenhet (vi bor i dubbelrum med tre rum i varje "lägenhet"), kanske stannade han så kort tid eftersom jag misförstod honom när jag frågade var han var ifrån: "Georgia, in the states?". Det är många georgier på utbyte här och i resten av Europa eftersom deras universitet inte finns längre efter den ryska invasionen, hemskt men sant.

Idag har vi haft en liten "city-tour" med våra faddrar. Min fadder heter Elo och är en snäll genteknikstudent från Tallin. Ikväll sker den stora Erasmus-barrundan, jag bävar för skrumplever och andra åkommor men hoppas att min ölhävarträning från Uppsala ska ge resultat. Nu dör min dator snart eftersom jag glömde sladden på rummet (jag sitter i lobbyn till vårat komplex eftersom jag inte har fått tillgång till internet ännu). Så ni får ha det väl allesammans som läser detta, sprid gärna bloggen till andra, jag är dålig på sånt.

//Mattias

30 minuter till avfärd

Nu är det snart dags. Estland väntar, jag är på väg. Ett nytt hem skall byggas upp, nya människor skall mötas. Gamla vänner skall hållas kontakt med. ett äventyr, ett äventyr i öst.
Denna blogg är dedikerad till mina morföräldrar Axel och Maria.

Jag avslutar denna första post med en dikt skriven av Axel Ahlberg:

"Vi lämnade vår bygd som lydde under herrar med gevär.
Det var undan dem vi flydde och inte från vår hembygd kär.
Vi ville banden bryta och korsade havet trots oron
att under dess lugna yta lurade mången kanon
Vi kom till den vårvackra stranden som sträckte ut sin hand
och vi knöto de brutna banden med vårt nya fosterland
Nu vi levt i det nya landet från ungdom till pesionär
och landet som sträckte ut handen har ingenting att ångra mer."