Ära och berömmelse

Tiden rasar iväg när man har roligt - vilken orginell betraktelse, kommer min blogg att få upphovsrätt nu? Ok, jag ska sluta flumma.

I helgen var en resa till Saaremaa inplanerad tillsammans med några vänner. Dock fick detta ställas in på grund av dåligt väder, magsjuka och vissa personers avhopp då de prioriterade av studera istället för att åka til lden vackra ön.
Istället gjorde jag, Frederik (B) och Martin (CZ) en dagsutflykt till vintersportstaden Otepää i södra Estland under lördagen. Otepää i vinterskrud var som att besöka den svenska fjällvärlden i miniformat. Under utflykten lyckades vi bestiga ett gammalt övergivet backhoppningstorn, gå vilse i skogen, åka skidor och dricka Hõõgvein (estnisk motsvarighet till glögg).

Glada gossar i Otepää

Denna vecka har i mång och mycket bestått av pluggande av det estniska språket eftersom jag i onsdags hade sluttenta i detta vackra tungomål. Tentan gick mycket bra förhoppningsvis, jag hoppas på högsta betyg eftersom jag har vadslagit en flaska vodka med en tyska som fick bättre resultat på ett tidigare test.
På kvällen skulle det firas mästerligt då en avskedsfest för utbytesstudenter anordnades av ESN-Tartu (Erasmus student network) på klubb Maailm.
Festen var emotionellt laddad då många studenter avslutar sin studietid här i Tartu snart men allteftersom Fernet Branca, Vana Tallin och öl svalkade törstande strupar blev festen en av de bästa i min mening. Ett antal dryckestävlingar anordnades samt en omröstning om terminens partyprisse, största clownen , "mest trolig att gifta sig med en est", "mest trolig att ha älskog på bågbron" och givetvis terminens bästa utbytesstudent. Den sista kategorin vanns av undertecknad och firandet intensifierades >120%. Vad som hände efter denna tidpunkt vet bara gudarna men jag hade en fantastisk bakfylla på torsdag morgon.

Ölfabrik

Igår, fredag besöktes Tartus stolthet: ölfabriken A. Le Coq. Sannerligen en mycket trevlig upplevelse som för det fantaiska priset av 25 EEK inkluderade rundvisning i ölfabriken, besök av läsk- och cidertillverningen (en av Estlands mest moderna faciliteter), besök på ölmuseumet samt provsmakning av ölsortimentet. Vid utpassage från fabriken kände jag mig aningen rund om fötterna och beslutade att inte ägna mig åt mitt ständigt framskjutna skolarbete utan fortsatte mitt alkoholintag på diverse pizzerior och barer i goda vänners lag.

Vid 19-tiden hade jag planerat att gå på Gustav Ernesaks 100-årsjubileumskonsert tillsammans med två damer från den fjärde våningen. Denna plan fullföljdes men tyvärr hade de inledande barnkörernas vackra toner en lätt sövande inverkan på en smålullig Mattias. Turlig nog hade jag en polsk axel att sova på så konserten gav mig iaf någon timmes kvasisömn. Efter konserten begav jag mig hem för att där möta Javi som tillsammans med två osociala estniskor hade inlett glögg/öl-kväll. Då estniskorna ganska snart satt på skrivbord och stol tillhörande mig gav jag upp hoppet om att studera denna kväll och anslöt mig till de phestandes skara.

Lumi

Soluppgång över Tartu

Lumi är estniska för snö. Snön är här och glädjen är stor när jag tittar ut genom fönstret. Dock är nog inte glädjen lika stor hos bilisterna, snöröjningen i Tartu är ganska undermålig. Förvisso kom ju all snö över ett dygn vilket är svårt att hantera även i Sverige, men idag när då vädret var lugnare var plogbilar en sällsam syn. De hårdast arbetande snöskottarna var otroligt nog äldre kvinnor. Här i Estland är bristen på arbetskraft stor och pensionerna låga. Detta gör att folk i pensionsåldern fortsätter att arbeta efter 65.
När jag idag såg en gammal kvinna iförd ISS-jacka hackandes bort snö från trappstegen i en av Tartus längsta trappor medans folk ignorant passerade förbi på väg till jobb och studier fick jag lust att kasta iväg min skolväska och ta hennes snöskyffel för att lätta på hennes börda. Dock sträckte sig inte min samariteranda så långt och jag ställde mig in i skaran av ignoranta människor som passerade förbi. Denna illgärning gnagde på mitt samvete hela dagen men jag inbillar mig dåraktigt att kanske, kanske, kanske tyckte hon det var kul att jobba en dag som denna. Jag betvivlar dock å det starkaste.

Dansvänner

Förutom att gå runt med dåligt samvete har jag den senaste tiden också fyllt min tid med att gå på opera, gå på gayparty, dricka glögg, fira min rumskamrats födelsedag, lida svår bakfylla efter rumskamrats födelsedag, rundat pubar med mina estniska danskamrater, druckit rödvin på en "girls night" och mycket annat som jag har varit dålig på att förtälja i denna blogg. Ursäktar å det ödmjukaste men min inspiration under de mörkare tiderna har varit noll och det skolarbete jag ständigt skjuter framför mig börjar äta upp mig inifrån.
Jag börjar mer och mer se min tid här i Tartu som Strindbergs Parisera - alkohol, ineffektivitet, galenskap och förlustelse förenar mig och August. Grattis förresten Per-Olov till Augustpriset.

Jag avslutar med ett citat från "Bidrag till Helsingfors stads historia" av P. Nordmann:

"Då det begynte lida mot natten, sade Madtz: "Vij villia utgå och förlustera osz på gatun""

Festdörr Snökaos

Snart är sommaren här

Samtidigt som jag dragit på mig säsongens första vinterförkylning så anländer det första sommartecknet till Tartu:
"Idas sommarvisa" spelas i Tartu stadshus klocktorn!

Mörker och Baltikumkärlek

Vid Elmar Roots minnessten

Nu börjar kontinuiteten i bloggskrivandet att avta som förväntat. Jag börjar få dåligt samvete för detta och hoppas att mina läsare har överseende med min lathet.
Det bekanta begreppet vinterdepression har börjat drabba mig nu när mörkret gör intrång i vardagen, på ett sätt tycker jag mörkret är mysigt men å andra sidan blir jag mycket trött och nere på grund av solens frånvaro. Tröttheten påverkar studiemotivationen och ju mindre jag orkar studera, desto sämre samvete får jag.
För att råda bot på årstidens negativa inverkan beslutade jag att tillsammans med några vänner göra en rundresa i Baltikum förra helgen. Principen var enkel: så mycket av Baltikum som möjligt på tre dagar, vad detta innebar vill inte trafikpolisen veta av tror jag.

Vi avreste på fredagen den 24: oktober med Riga som dagens slutmål. På vägen stannade vi till i mer eller mindre exotiska byar och småstäder. Den enda riktigt intressanta stoppet vi gjorde var i staden Cesis där vi besökte en medeltida fästningsruin och några gotiska kyrkor.

Barnkalas i Valmiera


Cesis

Vi anlände till Riga vid 8-tiden på kvällen och inkvarterade oss på ett vandrarhem.
Den brunstige Yuri hann under tiden vi checkade in och ställde in våra väskor på rummet, förälska sig i två kvinnor men lyckades inte att få något telefonnummer av dem.
Efter lite botaniserande i Rigas nattliv var vi måttligt trötta och gick till vandrarhemmet för att sussa sött.

Riga

Nästa morgon inleddes med arla rundvandring i Lettlands huvudstad, många kyrkor besöktes och palats och vackra byggnades fotograferades. Vad vi egentligen tog del av visste ingen, vi ville bara få turistvaluta för vårat besök.

Jurmala

Nästa destination var Lettlands sommarparadis Jurmala som liksom Estlands motsarighet Pärnu var oerhört folktomt så här på höstkanten.
Resan fortsatte vidare genom kuststäderna Liepaja i Lettland och Klaipeda i Litauen för att sedan vända inåt mot Litauens största städer: Kaunas och Vilnius.
Besöket i Kaunas var kort och det enda vettiga vi gjorde där var att inmundiga ett stycke torr hamburgare från Finlands stolthet Hesburger.

Tokyo-box i Vilnius

Vilnius däremot erbjöd mer förlustelse, vårat vandrarhem var inrett i Tokyo-stil vilket innebar att sovplatserna var små kuber travade på varandra - härliga tider för klaustrofober indeed.
Vilnius är en mycket trevlig stad och ett besök rekommenderas varmt från min sida.

Vackra Vilnius

På söndagen var det återigen dags för speed-turistande och när man har Yuri med innebär detta alltsom oftast besök i varenda kyrka som finns i staden. Då Vilnius är en av de mest kyrkotäta huvudstäderna i Europa blev det ganska många mässor som vi besökte denna morgon. Det var fantastiskt mäktigt att höra orgelmusiken i de katolska kyrkorna samt att höra den sakrala sången i de rysk-ortodoxa kyrkorna men samtidigt kände jag mig rätt obekväm i dessa guds hus då min tro på kristendomen är rätt bristfällig.
Sent på söndagen var vi återigen hemma i Tartu efter en underbar och rogivande helg.

Veckan som passerat har varit rätt innehållslös från min sida, jag har försökt få mig att plugga men tröttheten gnager på mig som en molande tand var gång jag öppnar en bok så jag har tagit lite joggingturer och promenader runt staden istället.
Idag besökte jag det gamla frygfältet där det är bilsalutorg numera. Flera hundratals bilar fanns uppställda på denna gamla Sovjetbas och det var både skrämmande och roligt att vandra runt bland alla bilar - skrämmande för att allt runtomkring flygfältet var så förfallet men roligt därför att jag började drömma om att återigen ha en bil, ett trängt begär som återigen bubblade upp inom mig.

Tvål och tvagning

För andra helgen i rad har jag besökt den estniska landsbygden och avnjutit härligt estniskt bastubad.
Förra helgen begav jag mig tillsammans med ett tjugiotal andra internationella studenter ut på en bussresa till trakterna kring Vorbuse. Vi besökte en mycket vacker nationalpark där vi lekte lekar och vandrade omkring.

Bussen begav sig senare till ett post- och vägarbetesmuseum som trots namnet var ganska intressant. Man fick se många traktorer och andra arbetsfordon, det var NAAAAJJJSS.

Underbar liten maskin

Nästa stopp var ett folkkulturmuseum i stil med Skansen fast något mindre. En gammal estnisk bondgård, en kvarn, en gammal skola och andra gamla byggnader från förra sekelskiftet fanns där.

Estniska folkdräkter

Stövelkastning vid friluftsmuseum

Till slut nådde vi vårat slutmål, nämligen bastu-residensen. Vi inkvarterades i ett stort hus och avspisade en härlig måltid beståendes av köttfärslimpa och potatis.
Runt 22-tiden kunde bastubadandet börja och det må sägas att esterna kan sin bastu, kanske inte lika bra som finnarna men ändock mycket bättre än de sketna svenska basturna (best. pl?) jag har besökt.
Allt som allt var det en mycket upppfriskande helg, både kroppsligt som dryckesmässigt.

InBoil

Maskot och Mathz

I veckan som följde anordnades Tartu Tudengipäevad - Studentdagarna - med olika slags aktiviteter varje dag. Jag besökte en musiktävling som kan liknas vid Sveriges "Musik Direkt" samt en kortfilmsfestival, en konsert med InBoil (en av Tartus mest kända trubadurer) samt en konsert med Estlands bästa skaband: Ska Faktor!
Utöver detta anordnades mängder med andra aktiviteter men tyvärr var de mest på estniska så jag missade inte så mycket då jag avstod från dessa aktiviteter.

Kanepi kyrka Tvålproduktion

Estnisk natur

Denna helg begav beslutade jag mig för att ta en paus från alla mina internationella vänner och bara ägna mig åt mig själv - egoistiskt men mycket rofyllt. Jag anmälde mig till en friluftsutflykt anordnad av "Ring" - Estlands motsvarighet till Fältbiologerna. Resan innehöll stadsvandring i den pitoreska byn Kanepi, 12 km naturvandring till vårat härbärge samt tvål- och hantverksproduktion i stugan där vi övernattade. Stugan beboddes av organisatörens familj och var mycket spartansk - ingen dusch fanns och torrdass erbjöds om man var i nöd. Dock hade de även där en förträfflig bastu, något liten men ändock härligt uppfriskande.
Jag trivdes mycket väl i denna lilla del av paradiset trots all den enkelhet den bistod med och kommer nog att åka på fler av dessa resor. Nedan följer några av alstren som producerades under helgen:

Hantverk och tvål

Mulle meeldib Tartus

Länge sedan jag skrev sist, jag skyller allt på staten fast det enbart beror på min lata natur.
Nu tar jag ett rejält tag i mitt öra och sätter mig och skriver. Det är dock svårt att summera allt jag varit med om sedan sist jag skrev men jag ska göra mitt bästa.

Min estniska börjar sakta men säkert att bättras på, jag kan nästan beställa mat på restaurang nu utan att mötas av en oförstående min. Estniskalektionerna är de roligaste skoltimmarna på hela veckan, det känns nästan som att vara på dagis igen - vi sjunger på estniska, jag dansar, vi tittar på film och lär oss vilken färg en katt har (see on must kass). Våran lärare Piret är väldigt entusiastisk och rolig. Idag lyckades hon fälla en väldigt dråplig kommentar när hon lärde oss några grammatiska regler som alla började skratta åt - "Minule, sinule, temale, it's like african". Den fransyska med afrikanskt ursprung började genast att fnissa och till slut satt alla och bet sina nävar.

Folkdansandet har fortsatt i samma strikta stil men dansinstruktörerna har förlorat sina stenansikten och har faktiskt börjat dra på munnen en aning. Vi hade en välkomstfest för nya dansare med alla i dansföreningen och denna fest var väldigt givande. Förutom gratis öl och snacks så fick jag också många nya bekantskaper vilket är otroligt kul. När man väl kommer innanför det estniska folkets konversationsbarriär är det mycket trevliga att prata med.

Tartu on väga ilus linn - Tartu är väldigt vackert, speciellt nu när höstsolen lyser upp de gula och röda trädkronorna när man vandrar uppe på Toomemägi (domkyrkoberget/kullen). Jag är en person som vädigt lätt fattar tycke för småsaker såsom en parkbänk eller ett gammalt nedgånget hus i en avlägsen del av staden. Vad detta beror på vet bara gudarna men under mina promenader i staden hittar jag mängder av dessa platser, både vackra och fula.

Mor, far, farbror och faster var på besök en helg här i Tartu och vi åkte ut till Rickul där min morfar härstammar ifrån. Var besökte också Johannes, min morfars bror som jag inte sett på fem år. Senast jag var och besökte honom var min morfar med och när Johannes började prata så kändes det som att prata med morfar igen.

Den senaste helgen var jag nere i Frankrike och hälsade på syster med familj. Louise fyllde ett år och vi hade ett stort kalas för henne. Hon blev överöst med presenter och glädjen lyste i hennes ögon. Även om jag försöker vara en bra gudfader åt henne och lära henne allt jag kan så har hon ännu inte förstått att man inte ska väcka sin bakfulla morbror kl 6 på morgonen så sömnkvoten denna helg var förskräckligt låg.

Denna kväll var det fest i en lägenhet som några utbytesstudenter bor i. Festen var helt okej tills farbror blå kom dit. Alla femtio festdeltagare var således tvugna att utrymma lägenheten vilket var ganska bra eftersom jag hade slut på öl och ville gå till Zavood. Dock så var jag tvungen att hjälpa en halvt medvetslös och överförfriskad lettisk tjej hem till Raatuse. Halvägs mötte vi dock några ester som övertalade oss att ringa ambulans vilket vi borde ha gjort för längesedan.
Därefter drack jag vodka med georgierna och belgarna och gick därefter till sängs.

Allting är så fint

Titeln är hämtad från Bingos första EP, en mycket bra skiva med en titel som passar in på en dag som denna.
Efter en makalöst trevlig kväll igår hade jag väldiga bestyr med att ta mig upp ur sängen men när jag drog upp rullgardinen och såg ut över ett soldränkt Tartu försvann min sprängande huvudvärk
för en sekund och jag kände mig motiverad att gå på veckans sista lektion. Denna lektion var i vanlig ordning totalt ointressant och en orgie i formler som jag inte har en aning om vad de betyder. Jag roade mig med att rita invasionsplaner och skratta åt en kines som fick ett vansinnes utbrott och skällde ut föreläsaren, varför vet jag inte. Humor.
På vägen hem köpte jag lite nödvändiga saker i Kaubamaja och tog en promenad i höstsolen. Jag tror hösten är min favoritårstid, dock bara när det är sol förstås. Trädkronorna lyste likt guld och ett följe sångsvanar flög i plog över mig.
Jag gick och nynnade på Bingos låt hela vägen hem - perfekt dag.
Snart kommer mina föräldrar, farbror och faster. Jag har bokat bord på den exklusivaste restaurangen i staden. Yeah.

Majonäs

Detta inlägg ska inte enbart handla om majonäs, tack och väl. Jag tänkte berätta hur illa det kan gå om man går runt iklädd toga på estniska barer tidigt en söndagsmorgon.
På lördagkvällen hade de internationella studenterna fått den vanvettiga idén att arrangera ett togaparty på en bar i Tartu. Festen var fanstastiskt kul - samtliga deltagare var mycket lättklädda och vin och andra alkoholhaltiga drycker gjorde danserna på bord och annan interiör allt vildare.
Då baren vi hade festen på stängde vid 2-tiden gick hela sällskapet givetvis till Zavood där festen redan var på topp. Jag spelade fussball med en tysk och vi förlorade eftersom jag gjorde ca tre självmål per match. På Zavood mötte jag en est som presenterade sig som Uku-Markus. Vi pratade ett tag och när Zavood stängde erbjöd han mig att följa med på efterfest. Dum och full som jag var följde jag tveklöst med Uku och vi gick till en bar där jag blev bjuden på rom och cola (mest rom dock). Runt 5-tiden var jag nådigt trött men sällskapet som vi mötte upp med ville fortsätta till en annan bar. Denna bar låg i en bensinstation långt utanför staden men jag följde med i någon väns taxi och hade skitskoj iförd min toga. Vi stannade på bensinmacken till 8 då det började bli lite småkyligt att sitta ute halvnaken så vi åkte hem till Uku där jag däckade. Uku och Heimo väckte mig dock kl 12 och försökte få mig att dricka vodka och äta ostmacka. De hade ännu inte gått till sängs och hoppade runt i sängen som bara överenergiska aloholister kan. Jag var tvungen att kliva upp och inta den värsta frukosten jag någonsin inmundigat: vodka, äppeljuice och bröd med Roquefort. Jag lyckades ta mig ifrån denna "fest" vid 18-tiden då båda festprissarna däckat och jag började känna hemlängtan. Javi var nådigt orolig då jag inte varit hemma på 24 h och jag var tvungen att "tala ut med honom".
Idag var en ganska okej dag, jag gick och lyssnade på en föreläsning om svensk litteratur och ordnade med lite blanketter och dylikt till hemlandet. På kvällen hade vi dansträning igen och denna gång skulle sållningen av agnarna från vetet börja. Inga problem för mig, jag klarade mig och fick till och med "beröm" av dansläraren: "Är du utbytesstudent? Men, du kan ju dansa!"
Angående majonäsen så åt jag potatismos och korv ikväll med det äckligaste tillbehöret i denna värld: estnisk majonäs.

Förvirring

Internationella kansliet i Uppsala kan vara den mest förvirrade institutionen i världen. Nya rön från Tartu tyder på detta faktum då ett dyrt telefonsamtal till en av IK:s handläggare urartade totalt. Den student som är på utbyte i Tartu ringde på fredageftermiddagen och frågade varför han ännu inte har fått sitt utlovade stipentium. Den förvirrade handläggaren påstod att det var utbetalat men studenten har inte fått några pengar alls. Personnummer uppgavs och handläggaren började mumla med sig själv på något obegripligt sätt. Det enda studenten lyckades uppfatta var: Control-H (historik?).
I någon otroligt systematisk lista som handläggaren hade skrivit åt sig själv hittade han inte studentens namn och mycket riktigt hade studenten glömts bort i utbetalningsprocessen. Ett dokument skall nu scannas (?) och skickas via mail till studenten och sedan skickas tillbaka. Oerhört krångligt och oerhört förrvirrad.
Som tur var så inhandlades en Pseuderanthemum alatum (Chokladblomma) idag vilket gladde studenten i denna bistra stund:

Maschina = short

Min kalufs har under min tid här i Tartu nått ovårdnadens högsta gräns så det var hög tid att ta mig till en juuksur - frisör. Efter mitt tidiga kak- och godisseminarie på tisdagsmorgonen beslutade jag mig för att ta en tur runt staden för att botanisera bland de olika barberarna. Det första stället jag kom till var fullbokat men erbjöd en tid kl 16. Frisörskan där var trevlig och pratade engelska men med tanke på att luften var så tät av hårspray och lösningsmedel från hårfärgningsprodukter, beslutade jag mig för att gå någon annanstans. Det andra stället jag hittade var lite utanför stadskärnan men ändå rätt centralt. Damerna där var inte engesktalande men kunde få ur sig att de var lediga och att en klippning kostade 85 kroon. Fair deal tyckte jag och satte mig i den vinylbeklädda stolen. Jag försökte klämma ur mig att jag mest ville bli ansad på sidorna och lite i nacken, dock så förstod frisörskan endast ordet "short".
Frisörskan frågade: Maschina or...(viftandes med en sax)?
Efersom jag hade kollat på alltför mycket Rammstein-videor på sista tiden beslutade jag mig för att ta "maschina".
Om jag i mina memoarer ska lista de tre sämsta besluten jag gjort i mitt liv så kommer detta svar att vara med på den listan - frisörskans ögon glödde när hon drog igång den gamla klippmaskinen som troligtvis härstammade från Sovjettiden och hon gick lös på mitt hårburr som om hon vore besatt av djävulen. Jag kände hur mer och mer hårbotten frilades men hade inte mage att våga stoppa henne. Efter ett tag stannade hon upp och frågade om det var bra. Vad är man förment att säga när hon redan har klippt av halva skalpen? Jag jakade och sa att hon kunde ta lite på toppen också. Hon förstod inte så hon ringde upp sin dotter som jag fick prata med. Därefter ansade hon lite på toppen med saxen lyckligtvis. Hon lyckades fråga mig var jag kom ifrån och när jag förklarade att jag var svensk började hon på knagglig engeslska att prata om sin dotter som hade studerat i Sverige. Dock så förstod jag inte var "Uliarn" låg i Sverige så hon var tvungen att ringa dottern igen så att jag fick prata med henne igen. Tydligen hade hon pluggat i Alnarp. När klippningen var klar hade jag en härlig tjänstefrisyr nr 4 (Militärhandboken anno 1935, sid 39) och betalade den överkomliga summan 85 kronor till henne. När jag kom ut i den friska luften efter det mest bisarra frisörbesöken jag varit på så kände jag hur kylan omslöt mitt nyrakade huvud, därför gick jag och köpte en hemstickad mössa av en gammal dam i en källare. När jag kom hem igen och tog av mössan så höll Javi på att dö av skratt när jag visade min nyfrisering. Jag går numera under kodnamnet: General "svedski alkoholik".

Klischéer och kullar

Sedan mitt senaste inlägg har jag inte varit med om en någon lika fantastisk upplevelse som den botaniska trädgården erbjöd men väl ett stycke roliga och tragikomiska händelser som jag tänkte redogöra för:

• Fotbollsturnering i lördags
  Ett gäng internationella studenter hade samlat ihop sig för att lira fotboll. Undertecknad som inte hade spelat fotboll på ungefär ett år ville prova sina vingar och se vad han gick för. Det visade sig att kondition försvinner snabbt med förslappning och osunt leverne så min insats var bra i de fem minuter jag orkade springa. Resterande tid var jag mest en stor belastning för vårat jag. Jag gjorde dock två mål i första matchen som vi vann med 9-3. I den andra matchen jag spelade möttes de två vinnande lagen från de tidigare matcherna (bara 4 lag deltog) i något som kan liknas vid final. Öl för 600 kr stod på spel. Mina dåliga lungor begränsade mig dock från att spela så jag stod över första halvlek, något som jag inte skulle ha gjort - efter första halvan låg vi under med 6-0. I andra halvan lyftes givetvis laget och stämningen i hallen när fartdåren/pitbullen från Väsby äntade planen. Med diverse guterala läten och anfallsrop skrämde jag slag på motståndarna och vi lyckades trycka in tre mål, samtliga med spelgeniet himself bakom dem. Givetvis räckte inte detta så förlusten mot turkarna var ett faktum. Duschen efter turneringen bekräftade de gamla omklädningsrumssanningarna: svensken snabbast och skyggast, säger inte ett ord - italienaren längst kvar i dushen och är inte blyg med att visa upp sin kropp, fönar håret efter dusch - turkarna duschar ej, parfyrmerar sig istället.
  
  
  
  

• Fjärde våningen och köttmarknad
  
  Efter turneringen skulle det givetvis firas och var annars än på fjärde våningen?
  Festligheterna var vilda med både pannkakslagning, ölkonsumeringsspel och vattenpipa som bestående inslag. Redan 23.10 kom första väktarbesöket och de personer som rökte vattenpipa i rökrummet med dörren öppen bestraffades med 1000 EEK var (not including me). Jag rökte istället vattenpipa hos damerna från Lettland/Tjeckien och lyssnade på respektive lands metalflora/fauna. Runt 2-tiden sökte dock casanovan Yuri upp mig trots mina försök att undslippa honom eftersom han ville dra till köttmarknaden kallad Illusion. Denna kväll lyckades Yuri med hjälp av mig och andra lejda dumhuvuden att dubbeldejta dels en spansk flicka och en trio estniskryskor. Nu skulle jag tydligen följa med som någon slags backup till den brunstige ukrainaren och full och dum som jag var gick ajg med på erbjudandet. Dagens andra kliché var besannad: i öststaterna är poledancing den enda gångbara dansmetoden på dansställena. Jag med min Leroy-influerade dansstil blev helt paff när jag såg hur sliskigt och smutsigt det dansades i denna charkdisk och blev smått illamående. När den ryska powertechnon blev för överhängande var jag tvungen att gå därifrån. Jag insöp en Mojito i ett hörn och begrundade livets mörkaste sidor. Därefter försökte jag smita hem med en dåligt påhittad anledning men det rysktalande sällskapet följde dock med och inbjöd mig till efterfest i duschen. Kräkreflexen hoppade till men jag höll tillbaka den och den följande ormgropen på våning 4 exkluderade min närvaro lyckligtvis.
  
  
  
• Vooremaas högsta kulle
  Vaknade runt tio och gick till marknaden för att inhandla frukost. Runt 12-tiden kommer en förvirrad belgare in och undrar om våran planerade resa till Otepää blir av. Mitt svar blir nej då alla bussar redan gått men vi beslutar oss för att gå till busstationen och ta första bästa buss ut ur staden. Sagt och gjort, tillsammans med tjecken och min rumskamrat begav vi oss mot busscentralen och hoppade på en buss mot Jõgeva som låg på behagligt avstånd från Tartu. Väl framme vid vårt mål undrar vi vart i hela världen vi har hamnat. Betongen och nedgångna trähus är det enda som omger oss och grusplanen med flertalet gropar i visar sig vara busstationen. En järnväg går genom staden men mycket mer till civilisation finns inte här. En engelstalande dam förstår våran förvåning och förklarar att i Jõgeva finns ingenting intressant, istället tipsar hon oss om en kulle som har en underbar utsikt över landskapet. Vi tar en buss och kliver av mitt ute i ingenstans, vi går upp på kullen, tittar på utsikten, äter lunch, går ner igen, liftar med några alkoholiserade ungdomar i våran ålder (7 pers i en bil av sedanmodell, yeah!) och åker sedan hem till Tartu med en synnerligen långsamt tåg (!).
  

Nästan som reklam

Varför citerar jag min favoritmusiker Stefan Sundström i titeln till detta blogginlägg?
Jo, just därför att hela dagen har varit som en lustig reklamfilm om Nestea eller någon annan blaskig läsk. Precis som Margeurit så tog jag ett break och bara njöt av dagen, utan förmaningar.
Jag vaknade runt 10-tiden med lite huvudvärk sedan gårdagens fest på klubb Gläm. Jag klev upp, duschade och åt en fantastisk frukost - keefir med min hemlagade lingonsylt, flingor på det, fyra stycken mackor med ost från färskvarumarknaden, korv från Comarket, tomat samt lite salt och peppar som topping och ett glas multivitamindryck till allt detta.
Mätt och glad efter detta mål gick jag till skolan för att lyssna på en föreläsning om elektrokemi. Givetvis började föreläsaren från grunden med att definiera vad elektricitet är. Redan där tappade jag intresset och gjorde min estniska-läxa istället. Måttligt uttråkad gick jag till banken efter föreläsningen för att hämta mitt ISIC-bankkort, nu känner jag mig som en riktig utbytesstudent.
Därefter gick jag till migrationsbyrån för att hämta mitt estniska ID-kort som efter tre veckor äntligen var klart. På vägen dit strålade solen otroligt nog och jag gick förbi en underbar terass som badade i solsken, där ska jag sätta mig på vägen tillbaka tänkte jag. När jag väl kom till migrationsbyrån träffade jag några andra int. studenter som hade fått sina kort. De såg mycket stiliga ut på sina kort och jag anade att jag skulle vara lika stilig som dem.
När jag fick se mitt kort så skrek jag inombords av förtvivlan på samma sätt som när man fick se sig själv i skolkatalogen för första gången. Bilden var förfärlig och påminde om ett mugshot. En god idé hade varit att raka sig innan man tog fotot, bildhanteringsprogrammet hade verkligen lyft fram de fulaste dragen i mitt ansikte.
Med detta i tankarna gick jag ut från kontoret och givetvis hade det börja regna för att strö mer salt i mitt öppna sår. Inget solbadande på den vackra terassen således. Som tröst gick jag och köpte iste och ostbågar. Förtvivlad och trött gick jag runt i stan och letade efter en billig mobiltelefon, min jakt var resultatlös förstås men jag hade hamnat mitt framför entrén till Tartus botaniska trädgård. Lite blommor mår man inte dåligt av tänkte jag och gissa om jag hade rätt? Trädgården var helt fantastisk, kuperad, variationsrik och full av växter givetvis. Till skillnad från Uppsalas "Botan" som är ganska plan och med stora breda grusgångar var denna trädgård full av små stigar och snirkliga trappor uppför de trevliga kullarna. Värmen inom mig spirade när jag såg alla dessa blommor och när jag väl kom till det tropiska växthuset brast jag ut i ett stort leende för all den blomsterprakt som fanns därinne.
Besöket där gav mig stor glädje och nytt mod att uppta mobilletarkampen. Efter bara en halvtimme hade jag hittat en begagnad mobil för bara 490 EEK, mycket ful men väldigt funktionell. Dagen var räddad.
Tyvärr hade jag inte kameran med mig denna dag så jag har inga bilder ifrån den botaniska trädgården men jag lär gå dit fler gånger och ta tusentals foton.

Testosteron

Bastu på en tisdag, kanske inte det smartaste draget men ändock mycket roligt.
Planen för gårdagkvällen var att åka en båttur längsmed Emajõgi dock blev denna inställd pga för få deltagare. Istället ordnades ett "saunaparty" som kompensation för de som hade anmält sig. Som svensk måste man ju givetvis visa sig bättre än tyskar, belgare och italienare så jag körde igång ganska hårt. De första ölen hade börjat inmundigas vid 15-snåret och vid 20-tiden då bastufesten drog igång var jag lite smått berusad redan. Väl inne i den otroligt trånga bastun försökte jag vara alfahanne och stanna längst men jag lyckades inte, jag hade för hård konkurrens från de tyska machomännen. Jag koncentrerade mig därför på att dricka mest öl vilket inte var så macho men ganska roligt i slutändan.
Tyvärr var könsfördelningen på denna fest något mansdominerad. I början var det 12 män och en kvinna, stackarn. Det måste varit en av de jobbigaste kvällarna för henne men är man organisatör för ett bastuparty får man stå ut med lite svettluktande män. Senare kom lite fler damer från föreningen som arrangerade festen så tillslut var vi nästan 70/30.

Givetvis avslutades kvällen med en mycket suddig vistelse på Zavood, till min stora lycka spelade de inte rysk musik denna kväll utan lite mer "västerländsk" musik.

Effekten av denna tisdagskväll var en oerhört bakfull utbytesstudent som vaknade upp kl 10.00 på onsdagmorgonen. Då detta vrak insåg att hans föreläsning startade kl 10.15 fick han ganska bråttom och våndades över sin idioti. Som tur var regnade det så jag dushade på vägen till skolan.

Utsikt över Rajekola Plats från gångbron över Emajõgi

Folkdans

Idag var jag på min första estniska folkdansövning och jag måste säga att jag älskar det efter bara en träning. Träningen är väldigt strikt och intensiv, inte en enda paus på 1,5 timmes dans, phew. Eftersom jag var kille fick jag dessutom dansa dubbelt när halva gruppen dansade (ratiot damer/kavaljerer var ungefär 5:1) så jag var nådigt slutkörd när vi var klara. Instruktionerna var givetvis på estniska men min estniska fadder och hennes vänner översatte åt mig så jag förstod det mesta. Dessutom påminner den estniska dansen mycket om svensk och finsk dans så de flesta grundstegen kunde jag sedan innan. Jag ska försöka nedteckna alla danser jag lär mig, har redan lärt mig två st, väldigt basic men ändå fantastiskt roliga. Musiken framfördes av en blond ung kvinna på dragspel som var mycket duktig dock gillade hon att spela all musik i BPM över 100 så svetten lackade i min panna efter ett mycket trevligt danspass.

Road trip

Ännu en helg har passerat här borta i Estland, en helg som tillbringades till större delen i en bil resandes runt Estland. Fem tappra själar avreste från Tartu tidigt på lördagmorgonen med en hyrd Opel Astra - två spanjorer, två ukrainare och jag som den enda nordiska delegaten. Vårat första mål var Vijlandi i södra Estland. Resan dit tog lite längre tid än beräknat eftersom vägarbeten var femte kilometer var ganska vanligt på den sträckan. Hursomhelst så tog vi oss dit och vandrade runt i det gamla fästningen i Vijlandi. Utsikten från de höga kullarna var magnifik ut över Viljandisjön. Vi stannade inte alltför länge i Viljandi eftersom vi hade fler ställen att besöka. Nästa mål var Pärnu, alla esters sommarparadis - i alla fall för de som inte åker utomlands. Pärnu är lite som Tylösand, en lång sandstrand kantad med barer och restauranger, allt för kommersens skull. Dock så var stranden gapande tom nu i början av september, värmen är borta och således också turisterna. Vi hann i alla fall njuta av havsutsikten och gå vilse i ett bostadsområde från kommunismeran, mycket intressant.
Till tonerna av Bulat och Yuris försök att efterlikna denna stora trubadur styrde vi nu kosan mot Haapsalu, den stora kurorten i Estland. Dock så började det regna och vår vistelse i Haapsalu blev kort men intensiv. Vi hann med att dansa lite till en estnisk dansorkester på torget (den stora veteranmopedfestivalen hade kommit till staden), köpa kaffe i en bowlinghall och speed-turista i den gamla fästningen.
Vår slutdestination för dagen var gamla Reval - Estlands huvudstad - Tallin. Vi anlände rätt sent och jakten på vandrarhem resulterade i två sängplatser. Javi hade redan lämnat oss för att träffa några "vänner" så han sov på annan ort. Damerna i sällskapet, Luda och Lola fick äran att ta de två sängplatser vi hittade medan jag och Yuri beslutade oss för att sova i bilen - billigt och bra. Vi parkerade gratis ca 100 m från Rajekola Plats (det största torget i Tallin) och bodde sålunda väldigt centralt. På kvällen besökte vi den kända restaurangen "Olde Hansa" där allt var i genuin hansastil - till och med handfaten på toaletten var i 1400-talsstuk. Efter hunungsöl, kanelöl och kumminakvavit så var kvällen näst intill fullbordad. Dock så ville de andra gå vidare till en annan pub. Denna pub var någon av de sämsta var någonsin varit på - de tog inte kort i baren, ölen smakade skit och lukten påminde om en fritidsgård fast mera ölindränkt. Efter detta hade både jag och Yuri fått nog så vi gick och la oss i bilen och sov gott.
Nästa dag sightseingade jag och Yuri hårt. Tjejerna gick givetvis och shoppade men vi besökte tre museum, var in i fem kyrkor och lyssnade på en orgelkonsert, magnifikt. När vi väl kom hem vid 7-tiden på söndagen var jag nådigt trött och utpumpad efter helgens aktiviteter.

Lugnet efter stormen

Efter många sena nätter och intag av flera liter öl har jag nu tagit det lugnt två kvällar i rad. Istället har jag haft tid att göra vettiga saker såsom att studera och göra sylt. I torsdags morse skulle jag ha min första föreläsning, kl 8.15 staartade föreläsningen så jag klev upp 6.50. Hutlöst tidigt för min del men när man väl kom igång så kändes ingen trötthet av. Dock blev jag smått irriterad då jag inser att dagens föreläsning är inställd. Denna är instället ihopslagen med tisdagsföreläsningen på samma kurs. Lämpligt värre. Så vad kan man göra istället? Jag fick den briljanta idén att gå till marknaden eftersom det regnade. Kanske inte mitt bästa val här i livet men jag behövde ost och det kan man hitta mycket billigt där. På marknaden hittade jag också lingon till ett mycket bra pris. Vad skulle jag nu hitta på med ett halvt kilo lingon? Kanske skulle man koka lite sylt? Eftersom det var tre timmar till nästa föreläsning så utnyttjade jag detta perfekta tomrum till att göra ljuvlig och färsk lingonsylt.
Resten av dagen var fylld med föreläsningar i metrologi och estniska. Mellan dessa föreläsningar som låg ca 800 m ifrån varandra hann jag smälla i mig en Pappa Pizza (bacon, persika, paprika) på en kvart - åh, så gott man mådde efter det.
På kvällen träffade jag Yuri och planerade helgens kommande roadtrip med honom. Vi tog några öl på Wilde och på Zavood men rysstämmningen gjorde att vi började må illa och stapplade hem vid 2-tiden.
Denna dag började med att jag och Yuri gav oss iväg till en biluthyrningsfirma för att hyra en bil för våran road-trip. Denna uthyrningsfirma hade dock fått för sig den briljanta idén att inhysa sina lokaler så långt bort från staden som möjligt för att slippa ta emot kunder. Detta hindrade dock inte oss och vi vandrade i 50 minuter tills vi äntligen nådde vårat mål.
Resten av dagen har vi bara roat oss med att åka runt i staden och lyssna på rysk schlager och åka till alla shopping centran i staden.
Imorgon bär det av: Road-trip Estonia 2008!
P.S Min kamera är reparerad nu så jag ska ta mycket bilder i helgen

Finlandsfärja

Jag var inte på någon finlandsfärja igår men alla intryck från gårdagen påminde om en färd över Östersjön.
Jag hade tänkt ta det lugnt igår men givetvis kan jag inte motstå frestelsen när Yuri skickar ett meddelande om att det är dags för vodka och discodans. Sagt och gjort, jag går till klubben Atlantis där det tydligen var någon slags Foreign Students Night. Denna tillställning hade dock slutat när jag kom dit så jag missade alla crazy lekar såsom "Namnleken" och "Gissa vilket land jag är ifrån?". Jag var ganska lättad och fick en vodka av Yuri i dörren. Detta ställe var något så in i Norden likt en finlandsbåt, inredningen, arkitekturen, barsortimentet, allt, det enda som saknades var gungningarna och det var jag ganska lättad över. Stämmningen var dock väldigt tryckt och ingen förutom Yuri dansade till den dåliga finlandsbåtsmusiken. Ganska snart insåg vi att vi måste hoppa av färjan och gå någon annanstans, t.ex. till Pussirohu Kelder - krutkällaren - vårat nya stamhak. Ölen är förskräckligt billig och god och dessutom spelade ett liveband där vilket var en riktig partyhöjare. Dock skjölde en andra våg av finlandsfärjaminnen över mig då bandet gick upp på scen. Trummisen hade Ultima Thule-tröja och solglasögon vilket var mycket nödvändigt i den solbelysta bergskällaren (not). Keybordisten tillika sångaren hade sexiga polisonger och läderväst (lika snygg som Packes). Den enda som såg normal ut i bandet var gitarristen som också sjöng då och då men han snubblade ofta på orden och "Summer of 69" fick en mycket estninsk touch i andra versen.

Yuri hade blivit lovad en öl av några söta estninskor om han åt ett sopp-bröd vilket han gjorde vid våran förra visit. Yuri tryckte i sig brödet och titulerades "Bread-man" och fick stora ovasioner (se bild till höger).

Kvällen blev riktigt storartad och jag vinglade för tredje gången över bågen på bron över Emajõgi.

.

Gratis vin ochgatusten

Med denna titel vill jag avskräcka så många som möjligt från det försnämnda. Gratis vin kan vara otroligt förödande i stora mängder. Igår var jag på universitetsrektorns mottagning av internationella studenter, en proper och städad tillställning med plockmat i mängder, kaffe och kaka på maten och förstås, gratis vin. Jag är som de flesta kanske vet en person som ogärna tackar nej till ombjud. Igår blev det aningen många ombjud, cirka 8 eller 9 st. När man väl fått i sig denna mängd vin är det inte lämpligt att gå till SuPerAlko - stadens kvällsöppna spritbodega - och inhandla öl och vodka. Då 1 september är en stor festdag för att fira att det akademiska året påbörjas var det mycket folk ute på stan och mycket studenter i parken med öl i handen. Det finns en park i Tartu där alkoholkonsumtion på allmän plats är tillåtet så det var ganska fullt med ungdomar där och poliser däromkring. Efter att ha umgåtts i den mörka parken ett tag började jag tröttna på gitarrspelandet och sjungandet och började istället leken "kast med liten plastvodkaflaska". Det var ett tecken på att vi skulle gå någon annanstans så vi drog hem till Raatuse där det var någon av fransyskorna som hade en födelsedagsfest. Det var en ganska livad tillställning tills säkerhetsvakten kom dit - en partypooper i 30-årsåldern. Alla gick in i valfritt rum och fortsatte festen där, jag tappade bort min sista öl och fick sitta och dricka vodka resten av tiden. Jag hamnade i ett rum med belgare, tjecker och ungrare av alla dess slag vilket var ganska trevligt men efter någon timme där så beslutade vi oss för att gå till Zavood dit de andra redan hade gått. Men vi var för sena och alla hade gått hem därifrån. Boring.
Angående gatustenens påverkan på kvällen så föll jag in i en scen som stod på torget där en mycket dålig DJ spelade house eller något annat skräp. Tyvärr föll jag på marken efter jag träffade scenen och mitt knä fick smaka på estnisk granit. Idag kan jag knappt gå.

Gatufest, Georgien och vodkaafton

Den första helgen i Tartu har passerat och jag måste medge att mina intryck har varit många och varierade.
I lördags eftermiddag drog ett fasansfullt dunkande igång vilket jag först trodde kom från mina grannar från våningen under. Men när jag gick ut på en promenad så hördes bastonerna ljuda överallt. Nyfiken som jag är drog jag mig in till city för att undersöka om ljudet kom därifrån. På vägen dit stod många poliser och kollade på fulla tonårspojkar som låg och rullade i gräset samtidigt som dom åt jordnötter och flinade förnöjt. Väl inne i city hittade jag källan till detta oväsen: Freedom Party! - en gatufest beståendes av två lastbilar med DJ och lättklädda tjejer, tonvis med överförfriskade ungdomar nedanför bilarna klädda i allehanda gasmasker och kaninkostymer samt ett antal barnfamiljer ståendes på alldeles för kort avstånd från bilarna som spelade trance i volymstyrkor långt över smärtgränsen. Nåväl, denna aningen bisarra tillställning
lämnade jag ganska tidigt och gick hem för att ha en lugn hemmakväll. Dock så mötte jag Yuri, ett ukrainskt dansfreak som jag hade träffat kvälen innan och sa att jag skulle följa med honom till en georgisk restaurang. Jag var aningen tveksam men ändrade min inställning när han sa att det var många fina georgiska flickor där. Först gick jag hem och svidade om och gick sedan till den georgiska restaurangen och guess what? Ingen Yuri, ett tyskt par som jag också hade festat med kvällen innan sa att han hade gått tillbaka till Raatuse där vi bor. Något småirriterad gick jag hem och hittade Yuri i sällskap med en finska och en fransyska. Några öl slank ner och biljard spelades med den söta fransyskan samtidigt som Yuri hela tiden klagade på att vi skulle gå och dansa. Till slut gick jag med på hans klagomål och följde med honom ut. På vägen hittade vi flera internationella studenter och tillslut var vi ganska många som kalasade på billig öl och lyssnade på dålig högstadiediscomusik. Det konstigaste som hände denna kväll var att jag träffade en kille från Venezuela som pratade svenska, crazy.
Söndagen inleddes med en utflykt till Luhamada vilket var en stig genom träskmarkerna runt floden Emajõgi. Hade jag varit en intelligent man hade jag inte följt med då jag endast hade mina mockaskor på fötterna. Mocka och träskslam är inte en mysig kombination men det var sannnerligen en spännande utflykt. I Estland är man inte lika duktig som i Sverige på att städa sina naturstigar:
Halva gruppen tog sig hem till civilisationen för att hinna till den georgiska aftonen som hägrade (vad som hände med resten av gruppen är en oerhört lång och komplicerad historia som inte hör hemma här). Till den georgiska aftonen samlades ca 45 internationella studenter på en alldeles för liten restaurang men maten, stämningen och den georgiska nationalismen var i toppklass. Hade man varit från Ryssland på denna afton hade man troligvis startat ett bråk med de georgiska studenterna som blandade sina nationalromantiska skålar med "död åt Ryssland"-uttalanden.
Jag började känna mig lite olustig efter sötsliskigt Tiblisi-vin, flottiga ostkakor och den halvfientliga stämning som låg i luften. Istället föreslog jag Yuri att vi skulle ha en ukrainsk vodkaafton i lägenheten. Sagt och gjort, vodka, tomatjuice, fisk och saltgurka inhandlades och festen kunde börja. Lyssnandes på Gogol Bordello från min dator och dålig ukrainsk pop från Yuris mobil hade vi en förträfflig afton tillsammans med 6 andra personer.